Eremit

Alltså. Den här eremitgrejen som är going är lite intressant. Jag har ett så ofantligt stort behov av att vara ensam just nu. Jag har blivit helt avprogrammeras och planerar in ensamhet och tid för att få vara ifred. Saker som jag inte känner hundra för eller som inte magkänslan direkt nappar på avstår jag med en självklarhet som jag inte tidigare upplevt. Jag njuter av att träffa mina vänner och höra allt klokt och roligt men är noll intresserad av nya bekantskaper och perifera saker. Har märkt att många som likt mig själv bor på hotell själva ofta sätter sig i lobbyn och jobbar eller kanske "jobbar" och semiumgås med andra (eftersom vi alla är kollegor om än ibland avlägsna sådana). Skulle aldrig, aldrig falla mig in. Eller ja, ett glas rödvin skulle förvisso falla mig in men inte det andra, tack tack. Det är normalt väl?