24- mitt bästa

Nu förstår ni ska jag berätta om min födelsedag. Mycket viktigt är det att man får frukost på sängen, annars är liksom förutsättningarna för att det ska bli en bra föllsedag väldigt dåliga. Det såg dock väldigt dåligt ut på den fronten, bor ensam, ingen familj i närheten och sådär och tänkte att det får gå ändå. Fast när det var helt sent plingade det på och då var det en C som hade insett att för att kunna styra sängfrulle var han tvungen att komma hit redan på kvällen för jag hade skola tidigt blabla. Så på morgonen hoppade han träningen och smög upp innan mig och kokade kaffe (med mjölk han inhandlat just in case min var för gammal, vilket för övrigt var fallet), satte ljus i chokladbakelsen han köpt och det fanns melon också och serrano och croissanter och sång! En helt fantastisk morgon I tell you. Sen skola yada tråkigt och tusen ringde och mam sa att 24 är bäst tydligen. Tveksamt om hon minns. Men sen, sen åkte jag och skulle göra ärenden och kom hem med en klänning och det var ju rätt bra. Klockan 18.45 skulle jag vara klar och jag var nervös och C smsade och undrade om jag var klar och jag var det såklart och så gick jag ner och då fanns det en taxi och en så stilig man att jag ville svimma (gjorde inte) och sen åkte vi till Le Rouge och det kändes som - och var - en magisk kväll. Jag åt lamm med rotfrukter och sen fikon med honungsglass och majgadd maten, maten! Det var, jag kan inte ens säga, det var en underbar kväll. Vi promenerade hemåt på Skeppsbron och skrattade och jag tänkte att aldrig, aldrig har någon ansträngt sig såhär för mig. Sen åkte vi hem och somnade och jag, ja jag = lycklig 24-åring.

Förstås

Telefon! Eller, dator! är nog mer passande. Tack gode, gode uppfinnarkille som kom på Skype. Jag ger dig min själ vilken dag som helst nu. Men så blev det såhär att man vet att det kostar pengar och man är under tidspress och den ena vill bara höra den andras röst och sen blir det lite fördröjning och jag tyckte jag hörde påjobbetrösten ett par gånger och jag ville inte att han skulle höra att jag egentligen är rätt ledsen för jag vill ju inte att han ska tro att jag är missunnsam eller liknande så jag kvävde det. Men så fick jag ligga och liksom vagga en bra stund efteråt också. Så himla sunt, verkligen. Och när jag berättade att jag går och går och sen går igen så sa han bara att jamendetärjubraattrörapåsig när det är meningen att han ska fatta. Fast sen sa han, jag tänker på dig, jag saknar dig. Förstås.

Freddy och jag en fredag

Det är på allvar tveksamt om jag nånsin kommer kunna se ett Grey´s-avsnitt utan att börja gråta. Jämt jämt så twistar det på rätt sätt och jag blir rörd och tänker att alla borde säga till dem de älskar att de gör det för då blir det inga missförstånd och ingen behöver bli ledsen och man behöver inte ångra nåt. Såna slutsatser, ni vet same old same old. Ijallafall, nu för en stund sen kom det upp en liten ruta på datorn om att jag tittat i si och så många minuter så om jag ville titta mer fick jag vara så vänlig och betala. Nejdåsåatteh. I övrigt kan jag säga såhär att nej jag saknar inte tv för fem öre. Eller jo, jag saknar nyheterna och sådär. SVT. Inget annat. Sån är jag, ganska pretto. Nu till exempel ska jag lyssna på Fred Åkerström och läsa ett kapitel i min superspännande metodbok.

Purpur

Detta oroar mig mycket: "Hoppas du kan se mig i lila. Köpt en jacka." Vafalls?

Inte tydligare

Jag behöver ju avsluta det här med pengarna pengarna pengarna i den bransch jag aldrig skulle drömma om att ge mig in i. Ett hederligt arbete, det ska jag ha tackskajahasåmyckä. Jag vet inte, det är kanske lite förmätet av mig och sådär härligt akademisktsnobbigt som jag hävdar att jag inte är (ha ha ha) men ändå, jag tror jag måste jobba med nåt som är liksom lite viktigare. Det andra konsumerar jag gärna men skulle aldrig få för mig att ägna mig åt det. Amen vilket sjukt dåligt inlägg. Jag ville bara räta ut lite från förra. Jag tycker alltså att man får tjäna pengar på i princip vad som helst (inte knark, människosmuggling, prostitution, ni fattar) och det är mycket roligt och bra om unga kvinnor når framgång. Jag tror att i nästa inlägg ska jag fundera på vad de unga kvinnorna gör och vad de unga männen gör.

Förundrad

En sak som jag tänker på här men som jag inte tänkte på när jag bodde hemma är följande; hur lyckas alla? Jag läser att Ebba Von Sydows lägenhet på Östermalm, en trea vid Karlplan, nu ska säljas och att buden nu överstiger 7 miljoner kronor. Och Sofi Fahrman är på NYs modevecka och Blondinbella fick åka och vara lite mingelfotograf på MTV music blabla. Jag fattar inte vad som är grejen? Fanns det ett så stort tomrum i den offentliga samtalet att det kunde bli så lukrativt att skriva om mode eller vad det nu är? Jag tycker i och för sig även såhär att det är väldigt roligt att det går bra för unga kvinnor, förstås. Så det behöver inte råda några tvivel om. Jag är bara lite, hur ska man uttrycka det här diplomatiskt, förvånad över att den branschen kan vara så stor, ha så mycket pengar och vara så viktig. Jag måste tänka på detta och utveckla det närmre tror jag men först ska jag tydligen förklara abstraktionsstegen i metodkursen. Det är sånt jag sysslar med när andra är NY.

Benhinnor

Gådagbok:

• Måndag: 3 timmar
• Tisdag: 1,5 timmar
• Onsdag: 2,5 timmar
• Torsdag: 2 timmar
• Fredag: 1,5 timmar (än så länge, behöver bli mer känner jag)

Tvåsiffrigt med dagar kvar

Det har gått två, nästan tre dagar och det känns rätt övermäktigt. Det är kallt i lägenheten så jag har tänt ljus och det är ju fint. Och jag ska gå ut och gå - igen. Det är så märkligt för han är överallt. Överallt där jag går när jag går, gudarna ska veta att jag går, är han. Ställen vi gått på, restaurangen vi gått på, portar vi gömt oss från regnet i, ja alla såna saker som låter så löjliga när man säger de högt. Och på Grey´savsnittet som jag såg så lade McSteamy sitt finger över lillGreys mun så som han gör när jag säger dumt och då blev jag alldeles rörd. Och så skriver han mail och skriver om saknad och med en rubrik som bara jag förstår och det är så ljuvligt alltsamman. Jag vet jävlar i mig inte hur det här ska gå. Nu ska jag gå ut.

Ovisst

Oooookej. Jag fick ett sms där det stod att det tänks på mig mycket och sen begravde jag näsan i t-shirten och vips kom det lite tårar i ögonen. Kära nån, hur ska det här gå?

Världsbra

Det är måndag och en så otroligt dålig sådan vilket verkligen kontrasterar gentemot hela förra veckan som var den absolut, absolut ljuvligaste veckan i mitt liv, på flera år. Jag ska berätta om den senare och även lägga upp bilder och sådär men först måste jag tydligen färska upp mina kunskaper kring textanalys inför morgondagens grupparbete (hyyy). Det som jag skulle vilja är att det blev den 27:e september imorgon, senast imorgon.