06 februari 2008
Associationskedjor
En sak som gör mig lite fundersam är följande; jag envisas med att förnippa musik, geografiska platser och ibland rentav hela städer med känslor. Till exempel är huset här i Perth lite grann ett ledset ställe för det var här som det kändes extradåligt när jag blev själv kvar och inte visste varken ut eller in. Och till sådana ställen är det lite svårt att åka tillbaka, det ska villigt medges. Ibland är det sådär att man vet att man inte kan skjuta upp det, det går inte att ge sig själv ett val för då tvekar man och så hittar man ett sätt att slippa och då är det ju ofrånkomligen så att det nästa dag, ja då blir det ännu svårare om inte omöjligt och det blir en mycket, mycket ond cirkel. Men fler exempel. Ja såklart Stampgatan men det känns mer som ett liksom fint ställe. Det var ju mycket tårar och hemskt på slutet men ändå har Stampgatan blivit förknippat med alla bra och fina och starka stunder som var där också. Jag kan tänka på det utan ånger och bara minnas och vara glad för alla minnen och för den tiden. Den är över nu och det var nog tyvärr det bästa men skönt tycker jag att det känns fint på nåt vis. Fast nu när jag funderar lite så gör det ju ont också, naturligtvis. Det är nog så att det kommer göra det ett tag framöver. Och konstigt vore ju som sagt annars. Men vidare då, ett par tre låtar med Shooting John som jag lyssnade på ett tag när jag var väldigt ledsen. Jämt när jag hör de låtarna tänker jag på såna där salta godisar som man köper i små påsar med ett gult fult mönster på. Och hur konstigt det smakar i kombination med kaffe och att jag glömde släcka blockljuset innan jag gick och handlade på Konsum. Och hur vansinnigt, vansinnigt hopplöst det kändes och hur sviken jag kände mig och hur rådvill jag var. Rådvill och besviken. En av de låtarna är för övrigt tunnel o Saltsjöbanan för mig. Och där har jag nästan uteslutande känt ledsamma och förvisso även ursinniga känslor men övervägande melankoli (inte i ordets kliniska bemärkelse, dock).
Det kanske inte är ett dugg konstigt att göra såhär, inte vet jag. Det spelar ingen direkt avgörande roll i mitt liv men jag måste nog säga att jag tycker det är lite konstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar