Irrodag

Åh, det här kan mycket väl vara den mest irriterade dagen i världshistorien. Det är inget som blir som det ska jag och jag blir bara mer och mer irro. Ute är det liksom skyigt och över 30 grader och fuktigt, dvs dåligt och no good väder. Man blir bara klibbig och ja, exakt - irro och det går inte att ha sånt väder till nåt, inget stranden och inget prom och jag är faktiskt ledig idag så vädret borde skärpa sig. Tur för Australien att det var lite svalare i morse så att jag kunde promma då. Plus, jag vaknade av fågeljävlarna. Det finns inte planer på jorden att de fåglarna är som de ska. De låter som djurisk dödsångest blandat med paniskt spädbarnsvrål. Jag vet att ni inte tror mig så jag ska spela in det så får ni höra själva. Och då kan man ju tänka sig att man kunde dra igen den där lilla springan man har fönstret öppet. Men si, nej, det går inte alls det för då dör man. Då blir man så varm att det sannolikt skulle gå att steka ägg på magen på riktigt. Så då får man ligga och försöka slumra ackompanjerad av störda fåglar. Inte precis drömläge. Och så är jag helt arg för att Australien bara, självklart ska vi vara en hel kontinent, självklart för då blir det omöjligt för människor att hälsa på varann om man råkar bo på olika sidor kontinenten. Självklart. Det är ju bara röd jord i mitten ändå så det spelar väl ingen roll? På tal om det, det har blåst lite här idag också faktiskt. Från inlandet, inlandet betyder öken så ja, det blåser varma och torra vindar, tack snälla för det. Men mest är jag nog irriterad på mig själv för att jag är så jävla godtrogen och bara jamen självklart, säger man så SÅ är det ju så och jämt blir jag sådär att nej men man ska vara snäll och inte ovän och man ska faktiskt vara till lags och alla ska vara glada och lyckliga och det är min uppgift att se till att det blir så oavsett vad det kostar mig själv i form av respekt och egen potentiell lycka. Jag slår knut på mig själv och blir till slut ändå bara en stor förlorare.