Vintips!

Måste skriva, måste måste. Det är rätt så bra här nu faktiskt och bättre ska det bli. Temperaturen har förstås sjunkt lite här nu de senaste dagarna så det har "bara" varit runt 25 grader. Det uppfattar man som för kallt för att stanna kvar på stranden när man varit nere och tagit efterjobbetdoppet. Hur i hela friden ska det gå när man kommer tillbaka till Sverige? På tal om Sverige då, det är så konstigt för jag saknar verkligen Sverige. Innan var det bara saknad och likgiltighet gentemot här där jag befinner mig nu men nu känns det snarare som att jag ser fram emot att komma hem men att jag samtidigt börjar trivas här. Jag har funderat lite på om jag är en sån som skulle kunna flytta utomlands för evigt och jag vet inte, jag tror inte det. Det känns inte så nu i alla fall. Eller så är det bara så att Perth inte räcker håller måttet, skulle aldrig få för mig att ge upp allt hemma i Sverige för detta. Och det ska inte på nåt vis missförstås, jag tycker om det här och jag trivs ok men mycket av det kanske bottnar i förvissningen om att jag ska hem sen. Dessutom tror jag att det var ganska bra för mig att komma bort ett tag. Jag behövde det, kanske till och med fortfarande. Jag behövde bryta mönster, vara ifred, tänka, göra avslut och en liten möjlighet till nystart.

En sak som jag väldigt mycket kämpar med att försöka förstå är följande; människor i Sverige, mina vänner, de saknar mig och tänker på mig och bryr sig om mig och hur jag har det. Det är oerhört svårt att för det första förstå och för det andra att förhålla sig till. Jag blir så generad och slår ifrån mig men det har hänt flera gånger, folk säger och skriver att de saknar mig. Jag förstår inte. Varför det? Det faktumet att jag dock kan förstå och till fullo inse vidden av hur sorgligt det är att jag inte kan tro på det eller ens förhålla mig till det på ett rimligt sätt hjälper ju inte. Det ÄR djupt sorgligt att jag är en sån som inte kan tro på det men vad göra? Dessutom har jag den dåliga smaken att ibland tänka på vem som inte säger det när jag verkligen borde fokusera på alla fina, fina som säger det. Men ändå så skaver det lite fast jag vet alla logiska och rimliga resonemang kring varför det är som det är. Det är så tråkigt bara att år av "vänskap" och ja, vad var det mer, bara försvann? Det var inget mer och det var inte ens vänskap så egentligen är det ju inget alls. Det var inget. Och det är ju också lite tråkigt. Jag fattar inte varför jag inte bara kan ha tillräckligt med självrespekt och självbevarelsedrift att komma till slut. Jag vet ju eller åtminstone tror mig veta vad som är bäst i den här situationen men det går tydligen inte att genomföra. Jag har försökt med allt men det är ju lite svårt när man utkämpar det här mot någon som bokstavligen talat livnär som på att knyta människor till sig och hålla kvar dem. Någon som hela tiden märker när man är på väg ut i periferin och då spänner linan.

Här kommer ett vintips för alla som gillar bra vin. Nummer 1; Penfolds (vilken som egentligen för alla är bra men särskilt..)..BIN 128 som är på Shirazdruva och mycket lovely. Eller nummer 2 som kanske är lite extra rolig för Klaravänner att dricka för jag har varit på deras cellar winery, Flying Fish. Deras vita är toppen, Chardonnay. Jag tänker inte reflektera över hur potentiellt pretantiöst det är att ge vintips, så det så.