Skit i det?

Amäh nesch, inte en irrodag till tack. Vad är det frågan om? Det bådar inte gott det här, jag ska jobba från lunch och framåt och då funkar inte irritaion och dåligt tålamod alls bra. Men så kommer det nog tyvärr att bli för jag har redan druckit kaffe och ätit och det blev inte ett dugg bättre. Men självklart jobbar jag måndag, tisdag och onsdag men är ledig torsdag och lördag, de två dagarna jag kunde gjort vad som helst för att få jobba och slippa umgås. Det får lösa sig, jag får väl be om ett skift i värsta fall.

Annars var det ju bra att det blev måndag, det längtade jag efter. Men så visar det sig att det ändå inte hänt i princip någonting, inte ett enda steg i någon riktning och helt ärligt så kvittar det mig lite. Det är ju det här med anknytningsproblematiken (jag visste inte att det var DET det handlade om förren någon jag känner läste om just det i socialpsykologikursen och hade den goda smaken att lära mig lite). Jag vet inte vad jag kallade det innan men det spelar ju ingen roll. I alla fall så är det helt konstigt. Först så är allt roligt och bra och all is good i några veckor eller så men sen när det antingen 1. börjar materialiseras eller 2. ha gått ett tag så bara nej, strunt samma. Då är det inte roligt längre. Det är som att det är en lek fram tills det jag trodde jag ville skulle hända verkligen händer, då är det inte intressant längre. Det är inte en så trevlig inställning, omedveten eller inte. Man får inte göra så, misstänker jag. Men skit i det, jag vet hur jag ska ändra på det så det får vara så så länge.