Livet som barnkär

Idag vet jag inte hur det känns för jag har inte känt efter. Jag har annat att göra, dammsuga, städa och skaka mattor och jobba och sånt. Kanske så känner jag efter sen, om jag får tid. I övrigt vill jag undra detta, människor som skaffar barn helt frivilligt. OCH SEN BARA GNÄLLER. Jag fattar inte? Folk som bara mmmmm härligt det ska bli med en unge hurra hurra snabba dig bebisen och sen så GNÄLLS det jajävlaridet och man hör saker som att ungar lämnas på dagis fast föräldrarna är ledig tusen dagar, att ungarna inte vill sova, att ungarna är trötta och jobbiga och NÄR FÅR VI VARA BARNLEDIGA och kan inte mor/farföräldrarna HJÄLPA TILL LITE ELLER? Och nu är det sportlov och VAFAN HUR MYCKET SKA VI UMGÅS? Jamen jag fattar väl att man kan lämna sin unge på dagis fast man är ledig nån gång sådär och det går ju jättebra men det här att folk verkar som att deras ungar bara plopp ramlat ner från himlen på dem? Jag vet väl att det finns jävliga dagar och bra dagar men jag blir jävligt provocerad av GNÄLLET. Obs jag har inga barn och det är liksom med flit. Det är inte så att jag är ofrivilligt barnlös, jag har valt detta tack ska jag ha. Nej det är inte så PK detta men det skiter jag i för jag är så trött på allt GNÄLL från lata och dryga föräldrar som tydligen inte INNAN fattade vad de signade upp på.