Empowered

Hjälp vad jag ältar, så kan det vara. Såhär har jag tänkt att det är rätt smidigt med systrar (när de är snälla, that is) för kolla att om jag känner jättemycket för familjeliv så kan jag bara åka till fam M och umgås med dem och dricka saft i trädgården och putta gunga och sånt som man gör när man har små barn. Och sen bara, nehepp, nu ska jag vidare. Och sen efter ett tag kanske jag känner att åh va det hade varit roligt att bo i ett stort svart hus i byn och då hälsar jag på gifta syster H (not so likely iofs) och sen kanske jag akutmåste lukta bebisarm och då får jag hälsa på nyblivna mamman fast min syster E (rätt långt dit men ändå). På så sätt får jag testa allt möjligt utan att förbinda mig till något, det är ju hur smart som helst! För nu förstår ni är det about me, myself and I. Jag tänker inte kompromissa på jävligt länge. Jag vill vissa saker och jag har vissa mål och jag tänker uppfylla dem och jag har inga som helst planer på att låta någonting stå i vägen (såvida inte jag tycker supermycket om behöver mig supermycket eller så). Och kanske träffar man någon på vägen men om jag därmed behöver ändra mina planer eller tänka om så kan det kvitta. Fy satan vad jag är kaxig nu, jag kommer såklart ändra mig tusen gånger och bara nejmenjagmenadeintedetdär och så bara skitisamma allting blir som det blir. Men det känns rätt häftigt samtidigt och spännande.