Håll i stopet

Håll i hatten, om två veckor vid den här tiden är jag hemma. Men innan dess mina vänner ska jag till Sydney som jag älskar så mycket (men lägg av, man kan visst det älska städer). Alla här i Scarboro bara nejfyfan Sydney det tycker vi inte om det är för stort och hemskt och vi blir stressade. Fair enough, lantisar brukar ju inte gilla big ass cities direkt så all is good. Jag ser fram emot det i alla fall, inte flygresan då för kära nån vad det är tråkigt att flyga men det andra, det andra! Och kanske ska vi på opera också om det finns något som vi vill se och sen ska jag dricka minst en daiquiri i operabaren och på torsdag blir det nog utgång och dans. Ni ser ju, jag har det jobbigt här nere och jag far verkligen illa.

Fast en sak som jag tänkt lite på är det här med att vara glad. Bästa C säger att mitt default är glad och att jag därmed i allmänhet alltså är en glad person. Så skulle nog inte någon som träffat mig härnere beskriva mig, eller jo, kanske men alltså, jag har inte varit så glad. Jag har varit lite cynisk och bitter. Alltså, det låter ju helt sinnessjukt, klart jag varit glad och lycklig och sådär men kanske inte som hemma. Jag är helt sinnessvag, jag stänger av nu.