Tack, merci, thankme

Först och främst måste jag tacka mig själv, tackskajagha för att jag vågade. Sen, andra grejen är ju såklart grattis till M som fyller gammalt idag, 29! Oh my. Jag har gjort lite en grej av det här att inte vara hemma på hans födelsedagar verkar det som (ja nu spelar det ju ingen roll men ändå). Första året; Rom, andra året; Laos, tredje året; Hbg faktiskt sådetså och nu då Australien men nu räknas ju inte. Sån är jag, ingen jättebra flickvän vad det gäller att uppmärksamma bemärkelsedagar. Det kan ju vara bra att veta om nån skulle vilja bli ihop med mig. Vill inte det, är förresten mitt tips för jag vill inte bli ihop med någon. Jag är mycket glad att jag inte är det och det ska förbli så förstår ni. Härmed inte sagt att jag inte är en smula bitter men det behöver ju absolut inte stå i motsättning till varann, nej nej. Jag tycker att det är mycket viktigt att man inte betraktar bitterhet som ett dåligt fenomen, det är en livsstil.