BWO

BWO är mina nya favoriter. Den där sockersöta pojken som sjunger ser så oskyldig ut och det blir ju en trevlig kontrast. Om man tänker på Bard alltså. Faktiskt så tycker jag att han är en rätt rolig, Bard. Eller, på många sätt är han säkert inte så trevlig och säkert alldeles väldigt jävlig ibland men när det kom ut att han bossade över skvalleremaillistan så bara garvade han och jamenvafan, alla skvallrar och alla är skadeglada, vad är problemet? Och det ÄR ju roligt. Eller ja. I alla fall, jag är glad. Inte missnöjd.

Hur var det här då, kan man ibland bli tillfrågad och då gäller det att vara väldigt, väldigt försiktig med vad man svarar och framförallt måste man vara sanningsenlig, hjälpligt i alla fall. Men igår så hände det såhär att det var en tidig morgon och jobb och sen oväntat och vid denna tidpunkt fortfarande välkommet besök på jobbet och sen visade det sig att jag kanske förskönat verkligheten lite, as far as hur bra jag är på att spela sånt här litet fotbollsspel som är som hockey fast det är fotboll och boll istället för puck goes. Ja ni fattar. De egenhändigt komponerade reglerna stipulerar att förloraren måste supply vinnaren med alkohol. Fair enough, jag förlorade hence fick köpa öl och gjorde också så och svängde förbi (orden svängde förbi implicerar ju att detta är något som organiserades och verkställdes väldigt impulsivt men så är det givetvis inte). Inte öl för mig tack men väl gott shiraz (alltid) och en liten sväng ner till puben. Att kalla Stanfords för pub är i och för sig egentligen en förolämpning mot världens pubar men skitidet. Det är som att gå ut hemma, man stöter på alla möjliga man gärna vill stöta på och så såklart de som man inte så väldigt gärna vill träffa på. Det är faktiskt precis som hemmavid inser jag nu, man behöver inte styra nåt inför kvällarna för alla ens vänner är på puben. Och är de inte där är de tveklöst hemma. Vi orkar aldrig ta oss in till city och det är ju rätt sorgligt men Scarboro duger så bra åt oss. Ungefär nu känner jag att jag glömde vad det är jag försöker komma till, jag känner att jag bygger upp och drar ut på själva crescendot men när det börjar närma sig så har jag alltså glömt. Det är rätt typiskt.