En napoleonbakelse, är det jag vill ha alltså

Kanske har jag aldrig varit så här irriterad. Till att börja med av en massa orsaker som jag inte vill redogöra för men så fick jag en bra idé och tog bilen, körde ner till stranden och så sprang jag en runda och det var mycket skönt och jag hade tusen mer energi att springa än jag nånsin kunde tro själv. För övrigt kan jag upplysa om att det är mycket krävande att gå i djup sand. Krävande men också danande. Men i alla fall, så kom jag hem och fick höra något som gjorde mig så arg så att jag började lipa. Och sådär fortsatte det, kan man väl säga. Håhåjaja. Fast så är det ju så att när man får lite av det ur sig så kanske det känns bättre. Oftast, faktiskt. Jag tycker inte att det är så mycket jag begär, att bli lyssnad på, att bli tagen på allvar och respekterad? Allvar, kom igen, det är inte som att jag bett om 250 hektar skog, rättigheterna till Stieg Larsson-filmerna eller en väldigt dyr ponny eller så.

Och. Alltså, jag och min vän C vi pratar om det här med män ibland. Ibland är vi lite cyniska och ibland till och med bittra (det är INTE ett negativt ord). Jag bara undrar varför det är såhär att först så bara hejhej och sådär och så ska det smsas och donas och man är lite blyg, ja ni vet. Och sen så bara ja hur ska det hända och ska det händas att vi ses börjar man kanske tänka och hinta lite om (fatta hur svårt det är att hinta på engelska, nyanser i språk är mycket svåra att lära sig). Och så händer det såhär att bara nej kalla handen och bara la la det regnar. Ungefär då eller nån dag senare tänker jag att nejmenvetdu,dethärgöringetförmigochjagkrusarintesåhejdå. Och så struntar man i det och tänker på nåt annat, isbitar eller hajtänder eller rulltrappor eller ja, vadsomhelst. Men sen förstår ni, sen gör sig hybrisen påmind och då blir det panik och inferno i deras hjärnor och de måste genast göra sin närvaro påmind. Jamen, vad vill du tänker man ju då? Ja, detta är ju allt väldigt osammanhängande, det förstår ju jag också men ändå - håll med om att det är knäppt. Och nej, börja inte anklaga mig för att jag är nåt pucko som tror på biologiska skillnader mäns och kvinnors psyke emellan, det får ni faktiskt vara så vänliga att hålla mig för god för tack ska ni ha.