Walk on

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att vara snäll mot sig själv. Eller jag förstår ju varför det är svårt men jag förstår inte varför jag inte kan komma över det och försöka ändå. Fast jag tror att jag blivit bättre, jag hoppas det i alla fall. Jag tänkte på det häromdagen när jag pratade med en kär vän, det måste ju rimligen vara så att det de patriarkala strukturerna också gör sitt till. Så om man får början har det utgångsläget som jag har och sen till det lägger könsmaktsstrukturerna så blir det ingen jättebra kombination. Det är konstigt det där, hur de olika mönstren förstärker varandra. Jag tror jag måste försöka förstå att det är jag själv som bestämmer och att det faktiskt går bra att fatta beslut som passar mig men som kanske gör andra människor obekväma eller missnöjda. Det är mig väldigt främmande måste jag erkänna, att göra så menar jag. Det kolliderar ju onekligen med ambitionen att alla ska vara glada och nöjda men den inställningen gör ju att jag själv ofta blir satt på undantag. Det är väldigt svårt att våga göra tvärtom och jag vet inte riktigt om jag är redo för det. Det är ju provocerande, det förstår jag med. Dessutom blir det ju ett delikat problem när man inte förmår se skillnaden mellan vad som är hälsosam självrespekt och vad som är renodlad och rätt motbjudande egoism. Men vara snäll och prioritera sig själv måste man väl få göra?

En annan sak som jag tänkt på är ju såklart det här med anknytningsproblematiken. Åh, jag tycker det är så spännande att bli vuxen och lära sig och att förstå och se mönster. I vissa fall också helst bryta dessa men ni vet. I alla fall, just anknytningsgrejen förklarar rätt mycket som tidigare varit höjlt i dunkel och det är ju sannerligen tacknämligt för en sån som mig. Jag har dyrt och heligt lovat att jag ska skärpa mig och bli bättre på det där. När jag tittar tillbaka så blir det nästan pinsamt tydligt. Nåja, det är ju kanske inte så konstigt. Tänk att som barn hela tiden blir olika bemött i liknande situationer. De vuxna som finns omkring misslyckas med att vara stringenta i sitt beteende och försätter därmed barnet i en känsla av konstant förvirring och rädsla och tvingas dessutom till att ständigt vara på defensiven.

Nåja. Nu blir det ändring på det tror jag. Jag vet hur man inte ska göra och det är ju en rätt bra utgångspunkt.