Alldeles tvärtom vad som var tänkt

Jag vet inte om jag är predestinerad för det här. Ibland tycker jag att, nej, jag tycker alltid att det är besvärligt -och nu söker jag efter ett annat, lite mer passande, ord- när de grundvalar som befäst hela ens existens rubbas. Det är inte så att de liksom försiktigt och med ömhet avlägsnas från de referensramar man har. De rycks och slits och förpassas bort från det som jag anser vara min värld. Nåja. Jag tänker mycket på det här nu. Jag tänker mycket på att jag inte hade tänkt skriva om sånt här. Inte här i alla fall. Jag tänker på att hur vet man? Hur vet man när det är så bra det blir? Tänk om jag har stampat och sargat helt i onödan. Den tanken gör mig så yr att jag nästan tappar fotfästet.

Och så tänker jag på barn. Och därmed på M. M som hade blivit världens bästa pappa. M som kommer att bli världens bästa far - bara inte till mina barn. Jag tänker att jag ett tag letade ursäkter för att skaffa barn tidigt. Jag brukade läsa vänners barntidningar och ivrigt räkna. Låt mig förklara, jag läste de där små faktarutorna och om mamman är 30 och barnet är 5 så fick de barn när hon var 25 och då är det bara några år kvar tills det är okej för oss. Eller så är det någon som är 40 och barnet är 12. Inte lika bra för då var hon 28 och då är det många år kvar. Och så fortsatte det. Mycket intensivt. Jag blev alltid så glad av artiklar om hur fertiliteten minskar efter 30 och om det var en faktaruta där det framgick att mamman var 23 när hon blev gravid. Ge. Mig. En. Ursäkt.

Så är det inte nu. Nu tänker jag på att det kommer dröja länge. Jag tänker på att jag inte vill träffa någon nu och när jag vill träffa någon kommer det säkert inte bli så och säkert kommer hjärtat gå sönder ett dussintals gånger och jag kommer börja tänka precis så som jag tänker nu, kanske behöver det inte vara precis enligt skolboken. Tänk att man kanske kan slippa det? Fast det tror jag inte. I alla fall, dessutom kommer vi (det finns inget vi!) behöva varit vi väldigt länge innan det blir ens lite aktuellt. Minst tre och ett halvt år. Minst.

Nu ångrar jag att jag skrev det här. Det är synd.