Veronica, 25, har ett hemligt extraknäck

Givetvis ingen som skriver om Veckorevyn och den verkligt sinnessjuka "artikeln" om prostitution och den "lyckliga horan". Antar att det är för trivialt för att befatta sig med. Patriarkatets verkningar är bara såå ute att diskutera. Och det kan man ju verkligen tycka. Det står också mig fritt att tycka att det är bisarrt, äckligt och sjukt. Men fine. Noterar dock att det blivit lite hallå i kvällspressen, såg att VR:s sex och relationsexpert hade en debattartikel i AB häromdagen och försökte föra något resonemang om att VR står på de unga kvinnornas sida och att man faktiskt försöker lära kvinnor att vara trygga i sin sexualitet. Det gick inte så bra, kan man säga. Beskäftigt hävdar man att det funkar, ett påstående som gör mig djupt oroad och bekymrad. Om unga kvinnor tar åt sig "råden" från VR och tillämpar den på sina konkreta liv är det sämre än vad som är möjligt att ta in. Reproduktion av patriarkala strukturer tror jag är den korrekta termen. Men, och detta är jag den första att skriva under på, att lära kvinnor om sin sexualitet och kanske rentav våga fastställa att kvinnor har en sexualitet överhuvudtaget är i sanning ett behjärtansvärt projekt men - man skjuter helt ovanför målet. Man skriver uteslutande om kvinnors sexualitet i relation till mäns. Man skriver om de hemliga ställena som tänder männen och man skriver om hur man som kvinna ska göra för att bli mer erotisk, rolig och smart. Man har artiklar om huruvida män bryr sig om man som ung kvinna "sunkar till sig" (B. Spears är exemplet här, för övrigt. En kvinna som, gud förbjude, gör det alla manliga rockstjärnor gjort sen tidernas gryning, väljer bort sina barn till förmån för sprit, dans och jag vet inte vad. Men fine). Svaret kan jag upplysa om är JA från manliga respondenten på Moore. Föga förvånande. Vidare finns det någon slags spalt där en man svarar på frågor från unga kvinnor. Man motiverar spalten med att man här kan få reda på "hur män tänker". Fräscht, verkligen. Nåja, jag har inte tänkt mig något textanalytisk genomgång av hela tidningen men när man just tyst och med en kombination av önskan och hoppfullhet fastställt att sämre och tokigare än såhär blir det inte så blir det faktiskt just det. Hela tidningen är ett sorgebarn för kvinnor överallt men den här artikeln är nog det grövsta övertrampet på länge. Såvida man inte räknar den kontinuerliga och systematiska söndringen som man ägnar sig åt eftersom den ens utges. Svårt att inte få hang-ups då om man säger så. Försäkringarna från den sannolikt självutnämnda relationsexperten om att man har "en god tanke" bakom varje artikel ger mig rysningar. För om det är problematiskt med tidningen i sig och det faktum att man inte verkar inse att man agerar i en kontext och alldeles uppenbart springer reaktionära krafters ärenden så är det ännu mer problematiskt att man agerar i någon slags tro om att man är en tidning som står på kvinnors sida och är i alla fall lite radikal.

Men, min kritik mot VR i allmänhet och "artikeln" i synnerhet rör inte alls den påstådda moralpaniken som Arnhög är så indignerad av. Inte på något vis, varken min eller någon annans moral har med det här att göra. Det här handlar om högst materiella saker, ett förtryck, som tar sig många olika uttryck och som givetvis kan maskeras i form av meningslösa diskussioner om just moral och paniken över avsaknaden på denna samhällsbärande kraft. Det är olyckligt och en återvändsgränd om det är där fokus hamnar. Artikeln handlar alltså om "Veronica" som "säljer sex - och gillar det faktiskt". Min spontana tanke är såhär, ja vad ska hon annars säga? Påståendet som inleder är följande:

jag går igång på att män tänder på mig.

Och så kan det säkert absolut vara. Men, nu pratar vi inte om en ömsesidig relation med åtrå och möjligen också känslor. Vi pratar om makt, könsmaktsordningen och det faktum att en kvinna faktiskt sålt sin kropp till en man för att han ska kunna utnyttja den. Vad "Veronica" säger och tycker vet vi redan, det är de gamla vanliga klyschorna från "lyckliga horan" repertoaren. Det är mer intressant att betrakta artikeln i det politiska och mediala läget som vi har att förhålla oss till just nu. Vad innebär det att det kommer en sån här artikel nu, samtidigt som rätt många av de feministiska landvinningarna i rasande fart rullas tillbaka? Vilken strategi ska man använda sig av för att försvara de framgångar feminismen haft och framförallt, vilka vägar kommer att vara framkomliga nu och framåt? Det kan man ju ägnat någon timma till att diskutera i olika forum. Vad innebär det här för de småflickor/unga kvinnor som erbjuder sexuella tjänster på Knutpunkten i centrala stan? De kvinnorna som tar någon tusenlapp för att urföra oralsex på en man inne på en toalett på Knutpunkten? Betyder den här artikeln att de tänker efter igen och kanske söker bryta sitt beteendel eller är det tvärtom, att artikeln har en legitimerande verkan? Och kan Arnhög förklara hur man på Veckorevyn planerar att hantera det?