Pladdrigt

Upprorsmakare idag, tydligen. Vägrar, har ingen lust, tyar inte surfa den obligatoriska rundan, Aftobladet, DN, tusen andra tidningar, bloggar, blablabla och så vidare. Jag är på biblioteket och dränker mig i tidskrifter, magasin med blanka sidor och gamla nummer av en ansenlig mängd Ordfront, Arena, Bang och ja, ni fattar. En ledig måndag kan mycket väl vara den ultimata starten på veckan. Det, en groteskt stor ipod med vansinnigt bra musik, kaffe, nollgradigt ute och känslan av ett fundamentalt lugn är bra. Bibilioteket var länge sen jag bevistade, mest för att jag är ganska säker på att jag är skyldig dem en ansenlig summa pengar.

Jag läser Tiina Rosenbergs artikel om dels Hirdmans men också om Grönings porträtt av Alva Myrdal och så minns jag en gång när jag, blind av tonårsraseri (såklart) hatade en hel del. Jag vet att jag smsade någon och frågade om det är möjligt, tillåtet att avsky någon nära sådär mycket att man nästan går sönder och fick till svar; "läs Myrdal". Det var ett bra råd. Jag förstod rätt snart vad som menades men nu förstår jag nog ännu bättre.

Nej, jag har inte bestämt mig. Stolthet är ett mycket stort aber. Men jag är vuxen nu. Om jag tackar ja går det stick i stäv med vad jag planerat att ta mig för framöver, mitt tänkta förhållningssätt till människor och också det jag förespeglat min omgivning.