Jag vet inte hur jag menar

Nej nu gör jag det. Nu skriver jag om hur det känns att åka hem. Såhär; jag saknar vissa saker med Sverige och mina människor och ungarna, gud - jag kanske går sönder om jag inte får hålla om dem snart. Men, massa saker har hänt med mig och kanske har det hänt massa saker hemmavid också. Men sakerna som har hänt mig har inte precis bara hänt utan de är ju till största delen rimliga följder av en lång process och sådär. Det är den ena delen av det hela, den andra är snarlik men rör annat, andra förändringar. Jag tror det är förmätet av mig att ens skriva om det så jag får välja mina ord med omsorg. Väga på guldvåg osv. Ungefär på detta viset då, saker som jag innan tyckte var viktiga är inte det längre. Jag har prioriterat om och jag måste säga att jag är mycket förvånad själv. Jag kommer ihåg hur det kändes att flytta in här och hur det kändes i gula lägenheten. Jag kom från mitt och Ms hem som verkligen var ett riktigt hem, inget ihopplock och inga tillfällighetslösningar. Jag blev ju hög på det och var alldeles besatt. Därifrån till hit var vansinnigt svårt såklart och jag vet att jag inte trodde jag skulle stå ut men det gör man ju och man vänjer sig och man förstår vad det handlar om. Nu bryr jag mig inte så mycket, jag sörjer det som var och kanske mest det som inte riktigt blev men det känns bra nu. Jag vet bara inte riktigt hur det ska bli, Helsingborg representerar det där för mig väldigt mycket fortfarande och jag vet inte hur jag ska tackla det, det är inte jag längre och jag kan inte relatera till det nåt mer. Men det måste jag ju göra, man måste respektera och vara en bra människa. Jag vet inte varför det blev sådär, nåt prat om att bredda horisonten och sånt kanske passar här, inte vet jag. Jag vet bara att jag faktiskt ska bo hos en kompis hela sommaren och att blotta tanken på någon sådan lösning för nåt år sedan eller så hade varit helt otänkbar. Jag är såklart inte helt botad men det känns bra nu och det hade det inte gjort då. Det är faktiskt, tro det eller ej, en stor börda som lyfts från mina axlar. Det var inte sunt som jag höll på. En gång när jag var på besök i någon annan stad än hemstaden låg jag och funderade en hel natt på hur man skulle kunna fräscha upp lägenheten jag sov i. Hela natten. Alltså, jag klarar fortfarande inte smuts och stimmighet i ett hem men det är inte lika hemskt längre, jag ska föfan bo hos en kompis. Alltså, jag förstår att inget av det här ter sig minsta lilla rimligt eller logiskt, jag känner att jag bara vecklar in mig mer och mer. Jag ger mig nu innan det blir försent på allvar.