Red alert?

Torsdag, är det idag och jag har gått en sväng i ett sista desperat försök att bli av med oerhörda tröttheten (alla vet att motion = energipåfyllning). Utdelningen verkar dock vänta på sig. Jag är lite orolig om jag ska vara ärlig, jag känner igen den här tröttheten och det är inget jättebra tecken precis. Det är inte så illa som det var när det blev maratonsov men det känns inte helt bra. Vi får se hur det blir, jag ska hålla mig själv under mycket strikt uppsikt. Äsch, det blir säkert bra. Det ordnar sig.

Den konstiga håller dock i sig, eller jag vet inte. Alltså, på lördag blir ju rätt många saker bra igen och jag hoppas verkligen att allting kommer kännas tiptop då. Fast jag längtar hem nu, lite grann. Jag längtar så mycket efter mina vänner och min syster, väldigt hela tiden. Hela tiden.